Jag som är så fördomsfri...

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet. Skapa en levande social gemenskap och de bästa samlade betingelserna för elevens utveckling så att varje elev får känna glädje och tillfredsställelse över att göra framsteg och övervinna svårigheter. Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar.  Detta står i skollagen och läroplanen. Enligt Salamanca deklarationen bör alla elever undervisas tillsammans, grundtanken är jämlikhet och rätt till inkluderande undervisning för alla. 

Fint så.Tyvärr fungerar det inte riktigt så i praktiken. Många rapporter visar på hög och långvarig ogiltig frånvaro och många skolavhopp hos elever med diagnosen Asperger syndrom. Ann-Charlotte Linton fann detta oroväckande, undrade över orsakerna till detta och skrev en avhandling i ämnet: To include or not to include: Teachers´ social representations of inclusion of students with Asperger syndrome.  Linton angriper alltså problemet utifrån antagandet att det är våra föreställningar, vad ord och fenomen representerar för oss, som avgör hur vi agerar och bemöter andra. Det visar sig att det till största del handlar om lärarens attityd, förståelse av begreppet inkludering och förmåga att realisera det som avgör om delaktighet, utveckling och lyckligt lärande blir verklighet i skolan för eleven med Asperger. När läraren ser eleven som ett problem utifrån tidigare erfarenheter eller brist på erfarenheter, att hen upplever sin egen eller kollegiets kompetens otillräcklig, att det räcker med integrering för att uppnå inkludering och så vidare kommer det få allvarliga konsekvenser för eleven. Om eleven inte känner sig delaktig i skolans aktiviteter är risken stor för ett utanförskap som leder till bristande motivation och frånvaro.  Detta genererar vanligen stora problem för eleverna, skolan, och föräldrarna. Konsekvenserna av placering i den reguljära skolan är således negativa för elevens känslomässiga och sociala utveckling och eleven hamnar istället utanför samhället om inte inkluderande undervisning uppnås.(Linton 2015)

Mitt agerande utifrån mina föreställningar kommer alltså att påverka mina elever ibland på ett direkt livsavgörande sätt. 

Jag tänker att självreflexion och att stöta och blöta begrepp och fenomen tillsammans med sina kollegor och andra är extremt viktigt. Och att se detta som en pågående process. Enligt författarna till Läraryrkets många ansikten är god självkännedom avgörande för kreativiteten, alltså förmågan att lösa problem med nya metoder. 

Hur fördomsfri är man egentligen?

Tankar på det?

Linton, A.-C. (2015). To include or not to include - Teachers’ social representations of inclusion of students with Asperger syndrome. Linköping: Linköping University Electronic Press. Hämtad från http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:851291/FULLTEXT01.pdf

Brynolf, B., Carlström, I., Svensson K-E., Wersäll B-L (2012). Läraryrkets många ansikten. Stockholm: Liber