Bloggarkiv

onsdag 16 november 2016

Specialpedagogik



Specialpedagogiska åtgärder sätts in när den vanliga undervisningen inte bedöms räcka till, enligt Skolverkets utvecklingsavdelning (2011). Men om vi kan använda specialpedagogik i vår undervisning av alla elever, så tror inte jag att vi kommer ha några lågpresterande elever i våra klasser.

Dr Murray Gadd, gästforskare från Nya Zeeland, var i Stockholm och föreläste på Specialpedagogikens dag i mars 2016. Han berättar om vikten av att entusiasmera den unga kämpande eleven. Ett knep som Dr Gadd införde bland sina elever för att få loss skrivandet var så kallad "speed-writing", då tävlar eleverna om vem som skriver flest ord på en minut. Men även andra knep som han använder sig av, känner jag kan vara till nytta för oss i den undervisning som vi ska bedriva så småningom.

Dr Gadd ställer fem nyckelfrågor till oss lärare, som ska väcka eftertanke och han ger samtidigt råd utifrån sina frågor.
  • ·         Skriver eleverna tillräckligt mycket?
Ger vi eleverna tillfällen att skriva självständigt, på egen hand? Minst tjugo minuter om dagen (behöver inte vara sammanhängande).
  • ·         Engagerar vi våra elever med ämnen som gör de motiverade och entusiastiska?
Göra egna fantasiberättelser.
Strukturerad poesi, i fem rader.
Sagor till andra mindre barn.
Egna bildtexter, utifrån olika bilder.

  • ·         Ger vi eleverna andra uppgifter som inspirerar dem, särskilt om de tycker om teknik?
Spela in sina berättelser, t.ex. filma.
Spela teater runt en text.

  • ·         Tänker vi på de undervisningsstrategier vi använder oss av, i förhållande till vad eleverna faktiskt behöver?
Att uppgiften blir demonstrerad och förklarad, inte för att kunna kopiera utan för att se hur man gör. Läraren visar på tavlan hur hen menar.
Eleverna skriver tillsammans.
Feedback som är positiv och konstruktiv.

  • ·         Förväntar sig de här eleverna som man arbetar med hela tiden, att de ska klara av uppgiften? 
Hur ser självförtroende ut?
Har de höga förväntningar på sig själva?


Några av Dr Gadds slutsatser är:
För oss handlar skrivandet om kvalitet medans för eleverna handlar det om kvantitet, alltså mängden de skriver och inte innehållet i deras text.
Genom att få alla fel utpekade tappa många elever intresset.
Vi måste bygga självförtroende och förväntningar så att eleverna kan säga: Ja, jag klarar det.

Många intressanta tankar och tips har i alla fall jag fått av Dr Murray Gadd. Hoppas ni också tycker att han är inspirerande.

Titta gärna på föreläsningen som är på engelska, men med svensk text.

Inspelat den 9 mars 2016 på Aula Magna, Stockholms universitet (Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet, 2016)

5 kommentarer:

  1. Kul med en föreläsning! =)
    Väldigt intressant då jag har en son som har avskytt att skriva sedan han var liten. 14 år idag och fortfarande svårt att skriva. Jätte dålig självkänsla med sitt skrivande och när man lyssnar på denna föreläsningen så är det inte konstigt att han inte gillar att skriva då han har fått höra att han är dålig på det under flera år. Det är väl inte så att man sagt det hela tiden, men man har uttryckt det mer eller mindre att det inte är hans starka sida. (Tack. Detta ska jag ta med mig till mitt minsta barn som börjar ettan nästa år)
    Men man få sig en tankeställare hur man kan agera som lärare här. Eller rättare sagt, detta är något som får ligga i ryggsäcken som man kan bära med sig när man själv ska undervisa sen.
    Mycket intressant ämne. Tack

    SvaraRadera
  2. Specialpedagogiken är svårt att omfamna idag eftersom vi lever i ett samhället där så många barn är i behov av special hjälp. Tyvärr räcker inte resurserna eller ekonomin till för att hjälpa alla som behöver ha extra stöd. Vilket är helt fel enligt min mening!
    Som jag ser det brister det i skolsystemet och vad händer med lagen om att ge barn det stöd som krävs för att uppnå sina mål.
    Kul föreläsning! Bra tips. Ska jag plocka med mig i bagaget.
    Tro på varje elev och som jag har lärt mig ge aldrig upp även fast det kan vara en riktigt tuff uppförsbacke. Fortsätt kämpa. Det är okej att göra fel, bara göra om och göra rätt.

    /Evelina Bergman

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Ja, en mycket tänkvärd och inspirerande föreläsning. Tack för tipset!

    Jag har tänkt en del på det som sagts i flera sammanhang vi stött på den senaste veckan, att specialpedagogiken kan användas för alla, inte bara för de som"verkligen" behöver den. Eller som Dr Gadd säger, det som är bra för alla är särskilt bra för lågpresterande. Ingen elev förlorar t.ex. på att få tydliga instruktioner och förklarande demonstrationer. Det kan inte finnas ett egenvärde att i varje ämne, under varje lektion behöva uppfinna hjulet på nytt.

    Behovet kan också variera mellan ämnen. Själv har jag alltid haft lätt för att läsa och skriva, medan jag hade kunnat behöva en annan typ av undervisning än den jag fick i matematik, utan att jag för den skull hade extremt svårt för matematik. En annan undervisning och inställning från lärarna hade bara hjälpt mig ytterligare. Skolan, lärarna och undervisningen ska ju ge alla elever en möjlighet att göra sitt yttersta och nå så högt de kan. Den högsta nivån är olika för varje elev.

    Jag tänker också kring detta att så som den allmänna pedagogiken fungerat de senaste årtiondena, att eleverna ska hitta och skapa kunskap på egen hand, där läraren inte är lärare utan "handledare", till stor del går emot viss specialpedagogik, om t.ex. förebyggande arbete, tydliga instruktioner, upplägg, rutiner, inkludering och engagemang mellan lärare och elev. Den som har lätt för sig finner sig i de flesta situationer, den som har det mindre lätt för sig behöver något annat. Psykologen och pedagogen Lev Vygotskij intresserade sig särskilt för skillnaden mellan vad individen kan lära sig på egen hand och vad individen kan lära sig tillsammans med en mer kompetent person. Sammanhanget avgör om individen når sin faktiska utvecklingsnivå (utifrån t.ex. ålder) eller sin potentiella nivå, där den förra nås på egen hand och den senare när en mer kompetent person (läs lärare, min anm.) vidgar lärandemöjligheterna.

    Jag hoppas, att jag som lärare kan ha höga förväntningar på mina elever, liksom att de tror på sig själva, tack vare att jag som en mer kompetent person, gett dem förutsättningar och möjlighet till det.

    Här är en länk till ytterligare tips om skrivande i skolan. Läraren i fråga undervisar på gymnasiet men jag ser inga hinder för att använda övningen med yngre barn.

    http://jennypawendes.blogspot.se/2016/11/grafisk-roman-och-poesi-hur-hanger-det.html?m=1

    SvaraRadera