Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin
unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet. Skapa en levande
social gemenskap och de bästa samlade betingelserna för elevens utveckling så
att varje elev får känna glädje och tillfredsställelse över att göra framsteg
och övervinna svårigheter. Undervisningen ska anpassas till varje elevs
förutsättningar. Detta står i skollagen
och läroplanen. Enligt Salamanca
deklarationen bör alla elever undervisas tillsammans, grundtanken är jämlikhet
och rätt till inkluderande undervisning för alla.
Fint så.Tyvärr fungerar det inte riktigt så i praktiken. Många
rapporter visar på hög och långvarig ogiltig frånvaro och många skolavhopp hos
elever med diagnosen Asperger syndrom. Ann-Charlotte Linton fann detta
oroväckande, undrade över orsakerna till detta och skrev en avhandling i ämnet:
To include or not to include:
Teachers´ social representations of inclusion of students with Asperger
syndrome. Linton angriper alltså
problemet utifrån antagandet att det är våra föreställningar, vad ord och
fenomen representerar för oss, som avgör hur vi agerar och bemöter andra. Det
visar sig att det till största del handlar om lärarens attityd, förståelse av
begreppet inkludering och förmåga att realisera det som avgör om delaktighet,
utveckling och lyckligt lärande blir verklighet i skolan för eleven med
Asperger. När läraren ser eleven som ett problem utifrån tidigare erfarenheter
eller brist på erfarenheter, att hen upplever sin egen eller kollegiets
kompetens otillräcklig, att det räcker med integrering för att uppnå
inkludering och så vidare kommer det få allvarliga konsekvenser för eleven. Om
eleven inte känner sig delaktig i skolans aktiviteter är risken stor för ett
utanförskap som leder till bristande motivation och frånvaro. Detta genererar vanligen stora problem för
eleverna, skolan, och föräldrarna. Konsekvenserna av placering i den reguljära
skolan är således negativa för elevens känslomässiga och sociala utveckling och
eleven hamnar istället utanför samhället om inte inkluderande undervisning
uppnås.(Linton 2015)
Mitt agerande utifrån mina föreställningar kommer alltså att påverka mina elever ibland på ett direkt livsavgörande sätt.
Jag tänker att självreflexion och att stöta och blöta
begrepp och fenomen tillsammans med sina kollegor och andra är extremt viktigt. Och att se detta som en pågående process. Enligt författarna till Läraryrkets många ansikten är god självkännedom avgörande för kreativiteten, alltså förmågan att lösa problem med nya metoder.
Hur fördomsfri är man egentligen?
Tankar på det?
Linton,
A.-C. (2015). To include or not to include - Teachers’ social representations
of inclusion of students with Asperger syndrome. Linköping: Linköping
University Electronic Press. Hämtad från
http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:851291/FULLTEXT01.pdf
Brynolf, B., Carlström, I., Svensson K-E., Wersäll B-L (2012). Läraryrkets många ansikten. Stockholm: Liber